En indianmormor har nödlandat

Av Rebecka Edgren

Bland dinéindianerna är det kvinnorna som styr och bestämmer. Nu är deras ledare Roberta Blackgoat i Sverige för att söka stöd för sitt folks kamp.

Roberta Blackgoat är en liten kvinna som drar blickarna till sig med sina mörka pilotglasögon över det fårade, nästan rostbruna ansiktet. Hon är ledare och matriark för Navajo Dinéstammen i Arizona, USA.

Efter en lång flygresa och mycket uppmärksamhet är hon ganska trött. Men kampen håller henne vaken och hon talar med engagemang om sitt liv och sin kamp. Hennes stora blå armband skymtar under den lila sammetsblusen när hon slår ut med armarna.

Roberta Blackgoat.   – Det känns som om jag kämpar mot allt. Folk tycker nog att jag är lite galen.

85 år gammal är det hon som leder kampen för att stammen ska få fortsätta att leva som de alltid har gjort. I över 25 år har hon och Navajo-Dinéindianerna kämpat mot den amerikanska regeringen för att få bo kvar på Big Mountain. Berget är heligt och många kommer till platsen för att be till den stora anden eller till de begravda förfäderna i jorden.

– Våra förfäder finns alltid runt oss och är alltid med oss, berättar Roberta Blackgoat.

Kvinnorna styr

Bland dinéindianerna är det kvinnorna som är de starka. Och de som styr. Männen ansvarar visserligen för det som är utanför hemmet, men det är kvinnorna som skickar iväg dem på olika uppdrag som att hämta vatten, ta ut fåren eller hugga ved. Det är också kvinnorna som har fått ta striden för att behålla sitt land.

– Männen skulle bara riskera att bli skjutna om de var med, säger Roberta Blackgoat.

Hon är på besök i Sverige, inbjuden av miljöpartiet. I två veckor ska hon resa runt och bland andra träffa utrikesminister Anna Lindh och vår egen ursprungsbefolkning, samerna.

– Jag är här för att berätta vad vi är med om så att människor ska förstå. Vår kamp är inte den enda kampen utan en del av en stor världsomfattande kamp, säger Roberta Blackgoat.

På berget Big Mountain i Arizona förs en ojämn kamp. Den moderna första världen möter den fjärde. De stora kolbolagen står kapitalstarka mot ett par hundra indiankvinnor.

– Om de vill flytta på mig får de prata med min skapare först, säger Roberta Blackgoat.

Rättvisa och miljö

Kampen är en miljökamp, en rättvisekamp och en kamp för att överleva. De som redan flyttat är skuldsatta, alkoholiserade och olyckliga. Förslavade, menar Roberta Blackgoat.

Med små medel lever navajo-dinéindianerna på majsodling och sina djur som ger både kött och mjölk.

Lever av vad jorden ger

– Vi har lärt oss att leva av vad jorden ger. Vi tar och vi ger. Vi lever på böner och sång. Nio barn har Roberta Blackgoat fött.

Fyra förlorade hon. De andra fem, tre flickor och två pojkar, är i dag alla gifta och utflyttade. De har både barn och barnbarn.

Roberta Blackgoat säger att de är förslavade av den amerikanska regeringen. Eller kanske av det nya sättet att leva.

– När min yngsta dotter ringer mig säger hon att hon inte kan komma hem eftersom hon måste jobba. Vad är det för sätt att

leva om man inte kan hälsa på sina föräldrar?

HENNES FOLK HOTAS AV TVÅNGSFÖRFLYTTNING

Dinéfolket hotas av tvångsförflyttning från Big Mountain i Arizona.

Den 1 februari 2000 trädde en ny lag in som säger att Diné måste underteckna ett avtal (accomodation agreement). Om de inte gör det kan de tvångsförflyttas. Det finns många äldre som vägrat underteckna avtalet, eftersom de anser att det är en fälla för att Peabody Coal Mining company ska komma åt kolet i Big Mountain och börja exploatera deras heliga berg. De äldre som vägrar skriva på avtalet lever kvar trots hot från rangers som trakasserar dem. I förra veckan beslagtog den amerikanska regeringen dinéfolkets djur.

KVINNORNA ÄGER MARKEN

Dinéindianerna lever i ett matriarkat.

Det är av tradition kvinnorna som äger och brukar marken. De bestämmer både över ekonomi och leverne.

De lever i så kallade hogan som är de traditionella bostäderna av trädstammar och jord som varken har el eller rinnande vatten.